Klimakteriet: Vad är det och hur lindrar man besvären? hero image

Klimakteriet: Vad är det och hur lindrar man besvären?

Klimakteriet är den tid som äger rum före och efter den sista menstruationsblödningen hos kvinnor. Denna period kan vara från ett par månader upp till över 10 år och kan orsaka många besvärliga symptom kopplade till minskad produktion av hormonet östrogen. Klimakteriet delas in i tre olika faser:

De olika faserna

block media
block media

Bakgrund

Kvinnor föds med miljoner omogna ägg i äggstockarna. Äggcellen och cellerna omkring som bildar hormon kallas för äggblåsa. I puberteten börjar dessa äggblåsor att mogna och ägglossningen startar. I samband med att ägglossningen kommer i gång får man sin första mens ca två veckor senare. Sedan pågår den s.k. menscykeln fram tills antalet äggblåsor börjar ta slut. I äggstockarna produceras flera könshormoner, bland annat östrogen. Klimakteriet beror på att antalet äggblåsor i äggstockarna håller på att ta slut och i samband med det minskar även östrogenproduktionen. Det medför att ägglossningarna och menstruationsblödningarna blir alltmer oregelbundna tills de till slut upphör helt.

När östrogenproduktionen går ner medför det ofta en rad symptom som många upplever som besvärliga och som kan pågå under många år. Vanliga klimakteriesymptom är:

Vanliga symptom

- Oregelbundna blödningar
- Värmevallningar
- Svettningar
- Frossa
- Sömnbesvär
- Humörsvängningar
- Viktökning
- Torra slemhinnor
- Urinvägsbesvär
- Nedstämdhet
- Låg sexlust
- Trötthet
- Led- muskel- och ryggvärk

Hur klimakteriet uppleva är helt olika från person till person. Vissa mår bra genom hela perioden utan större besvär medan andra får flera av ovanstående symptom eller kanske helt andra symptom som inte tillhör de vanligaste. Det kan gå upp och ner i perioder under flera år vilket så klart blir påfrestande i längden. En annan konsekvens av minskad östrogenproduktion är ökad risk för benskörhet. När östrogennivåerna minskar hamnar cellerna som bygger upp och bryter ner skelettet i obalans och de nedbrytande cellerna ökar sin aktivitet. Risken för benfrakturer ökar framför allt i handleder, lårbenshals och ryggkotor.

Vad kan man göra då?